(Hembygden)
Här är den bygden, som fäderna röjde
redan i urtid, som hävden ej når.
Här är den marken, som fäderna plöjde
hundratals gånger i hundratals år.
Här har de enats, här har de stridit,
här har de fröjdats, här har de lidit,
de gamle som vila i ro,
de gamle som vila i ro.
Här är den lunden, där näktergalssången
klingar så härligt i vårkvällens frid.
Här ser jag dalen och bäcken med spången,
där jag har sprungit i växande tid.
Här har jag svärmat, här har jag diktat,
här har jag flammat, här har jag biktat
för vinden min drömfyllda själ,
för vinden min drömfyllda själ.
Här är den stranden, där vågorna brusa,
vågor från öster, från söder och väst.
Här är den skogen, där bokarna susa,
klädda i ljusgrönt till majdagars fest.
Här ligger slätten, rågfält och vete,
betor och klöver, hjordar på bete -
ja, här är de skånemäns land,
ja, här är de skånemäns land.
Skåne, min hembygd, så bördig och fager,
hell dig i vårtid, i sommar och höst!
Vart jag må vandra, vart färden jag tager
känner jag längtan till dig i mitt bröst.
Fjärran mig vinka slätten och skogen
havsvinden sjunger mig visan så trogen
om Skånelands härliga bygd,
om Skånelands härliga bygd.